Hur är det att leva utan smärta? Mitt brev till dig

Jag minns inte hur det känns.
Det har blivit min vardag, att ligga kvar i sängen är ett faktum.
Att försöka koncentrera sig på annat för att låtsas att smärtan inte där.


Ett brev till dig Endometrios!

Du är min värsta fiende
Du låter mig aldrig vara ifred
När jag tror att jag börjar bli bättre kommer du med en smygande fart och hugger tag
Det går inte att skaka bort dig
Det hjälper inte att ta tabletter

Smärtan går ut i benet, över ryggen, runt magen
Du är överallt

Jag vill inte mer, försvinn från mig
Bara för en liten stund
Låt mig få andas och bara vara mig

Jag är inte du
Och du är inte jag

Men helt plötsligt har jag blivit Endometrios
Vart tog jag vägen och när försvann jag?

Är det såhär mitt liv ska se ut?
Att alltid få ha ont?
Att alltid hålla koll på vart tabletterna finns?
Att kunna alla telefonnummer till alla möjliga gynmottagningar?
Att inte kunna få gå ut med vänner?

Är detta mitt liv?
Att ligga kvar i sängen och hålla fast vid en gnutta hopp som förgörs av varje hugg?

Sluta nu! JAG vill INTE mer!

Försvinn från mig!

Jag vill bara vara jag och inte du