Nu några år senare har väldigt mycket i mitt liv förändrats och jag har lärt mig att inte ta något för givet.
Det jag tog för givet var att vår dotter skulle överleva, det var och är inget jag kan förstå.
Varför ska ett litet barn få tas ifrån oss?
Men jag har lärt mig med tiden att det inte kommer komma någon förklaring, vi kommer aldrig få reda på varför jag fick överleva och hon dö. Det är bara så det är.
Detta kanske låter som något deppigt inlägg men det är det faktiskt inte, jag vill bara att andra ska få upp sina ögon och inse att saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig.
Jag önskar mig så otroligt starkt ett litet barn att få bära
men det kanske inte ens kommer att vara möjligt för mig
Vad gör jag nu då? Dör en liten bit eller går vidare?
Jag gör faktiskt både och, har sörjt och sörjer fortfarande och kommer förmodligen att göra det för alltid.
Men för varje år som går så händer det något där inne hos mig, det känns annorlunda.
Mamma glömmer dig aldrig min älskade lilla flicka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar