Det känns otroligt bra och jag är jätte nöjd med att ha henne som läkare.
Men jag glömmer inte att det tog henne närmare 7 månader, en diagnos och otaliga akutbesök för att få detta bemötande.
Efter så lång tid så lyssnar hon verkligen, hon försöker verkligen förstå och det känns som att hon bryr sig.
Hursomhelst så ringde hon för att se hur det gått med min tredje injektion, efter den andra injektionen var hon orolig för hur det skulle gå.
Hon och kirurgen har bestämt sig för att jag nu ska ta gonapeptylen var fjärde vecka som vi bestämde från början. Jag ska även tillbaka till Estradot östrogen plåstrena istället för Livia som jag tar nu.
Är rädd för alla biverkningar som kommer komma tillbaka men det är väl det jag får ta.
Vill absolut inte få mens igen!
Tyvärr är jag ju tillbaka på noll och ingen förbättring så långt ögat kan nå :(
Hon har även sjukskrivit mig en månad i till och hoppades på att jag skulle bli bättre snart.
Egentligen skulle jag ha sett en klar förbättring redan 6 veckor efter behandlingen. Nu är jag upp i snart 14 veckor.
Eftersom jag ännu en gång fått bakslag i behandlingen vill hon väldigt gärna att jag går till kuratorn och pratar med henne. Jag ska få lära mig att hantera min diagnos och smärta livet ut.
Ja, livet ut :(
Nu börjar kramperna igen och jag tackar för denna dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar