Jag ligger fortfarande vaken, trycket i livmodern trots intaget av citodon.
Inte bog med det så känner jag trycket i urinblåsan igen :(
Trodde ju att det skulle bli bättre, hoppet är ju det sista som överger en och jag är inte där än.
Jag kämpar så hårt inombords och försöker med all kraft jag har men det gör ont. Både fysiskt och psykiskt.
Jag undrar när detta ska ta slut och kommer det att göra det?
Är detta mitt liv?
Att inte ens kunna sova pga smärta?
Jag är så orolig för framtiden och stressen ökar smärtan.
Trots att jag varit sjukskriven i snart två månader har det inte hänt något från fk.
Undrar om försäkringskassan accepteras endometrios som sjukdom, det kanske inte är ett sjukdoms tillstånd enligt dem.
Ush vad detta är jobbigt.
Sambon är iväg och här ligger jag ensam, tur jag har våra tre små i sängen iaf <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar