vissa dagar är värre en andra.
Tyvärr verkar inte nedregleringen hjälpa, smärtorna är desamma och vägrar försvinna.
Jag söker med ljus och lykta efter solskenshistorier men tyvärr gäller inte dem mig :(
Men jag försöker hålla modet uppe.
Jag kämpar på varje dag för att se ljusets springa, det är det jag lever på
att en dag få bli den jag var.
Glad och rolig
Skratta och ha något att se fram emot
Vågar jag åka hemifrån
Tänk om jag blir dålig
Vart ska jag ta vägen då
Vilken är den snabbaste vägen hem
Jag är trött
Det gör ont
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar