Sambons pärlor - Min sanning

Tänker tillbaka på åren som varit. Det har varit många bilar som varit medlemmar för en kort eller lång period.
Alla har dem sin egna historia och vi ihop ett eget minne.

Först hade vi den gröna BMW:en - Sambons lilla älskling. Den var underbar på alla sätt. Aldrig något fel och skötte sig perfekt. Jag har bara bra minnen från henne :)
Av någon anledning såldes hon och livet med alla möjliga bilar fick sin början!!

"Skalbaggen" - enligt mig. Enligt sambon en vacker Corrado som funkar utmärkt.
Historien bakom den lyder så här:
Att den döptes till Skalbagge var för att den faktiskt hade formen utav en. Den gick faktiskt snabbt så den var inte lika seg i den bemärkelsen. Men varje gång vi satte oss i bilen visste vi inte om vi skulle komma fram.
Allt var ett äventyr med den bilen. Avgasröret lossnade mitt i rusningstrafik så vi fick gå ur bilen. Ta fram varningstriangel och putta bilen åt sidan.
Märk väl att jag är en liten tjej på 45 kilo som nu ska ut och putta på en bil som vägrar flytta på sig en tum.
Jag pressar så jag spricker och sambon ber mig sätta mig i bilen och styra bilen rätt.
Styra bilen hur, tänker jag. Jag vet väl inte hur man gör. Men jag lyckas göra som han säger.
Ser mig om i backspegeln och ser hur kön bara blir större och jag känner hur jag börjar skämmas rejält. 
Vad är det för speciellt med denna bil?

Till slut så får denna stackars bil lämna oss och finner snabbt en ny ägare. 
(Den var jämt trasig och var inte ett dugg fin :))


Jag trodde nu att historien skulle vara över. Äntligen skulle vi tillbaka till en fin BMW som inte strular. 
Hade vi detta laget blivit trött på att leva ett så äventyrligt liv. Jag ville bara ha en fin bil som faktiskt funkade!!


Ha! Den fick jag i ansiktet, för nu var det dags igen. Det tycker upp en ny "Skalbagge" fast denna var riktigt vacker att se på. Den skimrade i lila och hade en vacker front. (Man kanske inte ska kalla en bil för vacker, men jag är tjej och uttrycker mig på detta sätt ;) )
Jag sätter mig i bilen och försöker se det hela positivt. Det är en ny fräsch bil, jag vill helst inte döma ut den.
Men helt plötsligt får sambon för sig att börja bygga monster-ljud till bilen.
Dag ut och dag in sitter han i garaget, helt plötsligt existerar jag inte. Jag är ett minne blott, precis som den stackars Skalbaggen som fick flytta ut. 


Sagt och gjort, han bygger sitt ljud och tävlar. Han blir tvåa pga en liten miss. 
Jag blev så otroligt stolt över honom, men kunde inte täcka den lilla biten i hans hjärta då han inte kunde komma etta. För mig var han redan det, som utan kunskap bygger ett ljud och kommer så långt i en tävling med bilar från hela Sverige.


Tyvärr började även denna bil bli sjuk. Den fann nu en ny ägare.
(Hittar tyvärr ingen bild på en liknande så det får uppdateras i efterhand)


Idag har vi vår Alfa Romeo. En silvrig liten två-dörrars som faktiskt tar oss dit vi ska utan problem.
Men vi har tre hundar så den blir för liten för oss och vi var på jakt efter en större bil.
Nu skulle vi bara ha en BMW, vi såg inte åt ett annat håll och äntligen så fann han den.


Nu är vi stolta ägare till en BMW Touring Kombi. 
Jippi!! En stor bil med mycket utrymme. En bil som inte kräver att jag måste hoppa ur den varje gång någon vill åka med oss. En bil som inte kräver att jag ska matkassarna mellan benen eller kartonger och annat i ansiktet.

(Inte vår bil, hämtad från google.se)

Jag hoppas ni orkade läsa detta och fick er ett litet skratt, för det får jag varje gång jag tänker på Skalbaggen!!