Kom aldrig iväg till mamma. Det var väl lika bra egentligen. Min kropp skriker efter morfin.
Det är inte det att jag känner behovet psykiskt (skönt det :) men det fysiska "behovet" , den fysiska abstinensen är riktigt jobbig.
Förhoppningsvis tar det inte sååå lång tid till det är över och man kan få känna sig som människa igen.
MEN!
Mina småttingar här hemma håller mig vaken. Idag har jag fått känna deras små, små minitänder som är påväg. tänka sig att snart är de redan 4 veckor! Otroligt vad snabbt det har gått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar