Jag funderar över livet, framtiden och framförallt hur mycket som förändrats.
Alla har väl en dröm, en dröm om hur livet kommer se ut när man är stor.
Min dröm har raserats många gånger om. Precis som om någon ville rasa muren jag försöker bygga om igen och igen.
Mamma! Min starka mamma, min idol!
Hon visar mig vägen och lyfter mig när jag inte orkar bära stenarna till muren själv.
Min sambo som tar sig tid att lära sig vad min sjukdom är.
Min underbara fina kille som står bredvid mig trots alla hormoner och alla akutfärder till sjukhuset.
Han som står bredvid mig vid sjukhussängen och vakar, väntar på att smärtan än en gång ska släppa för denna dag.
4 kommentarer:
hehe jo, det är ju det som gör honom snygg ;)
Man ska verkligen vara glad för de man ha och ta vara på de som stöttar en! Du är starkare än vad du tror ♥
kramis♥
Fy så jobbigt att ha så ont!
Kramar till dej!
Så underbart att få ha så fantastiska människor i sitt liv! :) Ta hand om dig. Kram
Skicka en kommentar