Magnetröntgen - Endometrios

Tänkte berätta hur det gick för mig. Jag var ju som sagt redan nervös inför denna undersökning då jag inte gillar trånga utrymmen vilket denna undersökning innebär.
Själva undersökningen i sig är ju smärtfri och det är ju självklart ett stort plus.

Jag laddade iaf upp och hade med mig min mamma denna gången eftersom min sambo är iväg och arbetar borta hela veckan.
Fick ta av mig alla smycken och sedan byta om till en vit rock.

Sedan fick jag komma in i ett stort rum och lägga mig på en brits.
Det var två sköterskor som var väldigt snälla och försökte vara lugnande då jag berättade att jag tyckte att det var lite obehagligt att lägga mig där just för att det är så litet och trångt.

Väl där så skulle jag iaf få kontrastmedel och något som gör att tarmarna slappnar av. Nålrädd som jag är var detta del 1 i denna procedur. Tyvärr så hade sköterskan på vårdcentralen dagen innan kommit åt en nerv så smärtan gick ut i hela armen och det tog stopp i själva ådran, nu fick hon sticka mig på den andra armen istället.

Just nu kändes det helt okej och jag upplever att 9/10 sköterskor ALLTID bryr sig när man berättar för dem att man är nål rädd trots att jag blir stucken väldigt ofta.

Nu börjar problemen! (Skriver allt i ordning nu så ni kan hänga med från början)
När hon gav mig medlet för tarmarna (kommer inte ihåg namnet) tyckte jag att hjärtat och pulsen slog extremt snabbt. Jag hade mamma på min högra sida och sköterskan på den vänstra.
Hon (sköterskan) berättar att det är okej att känna så men jag upplever att jag känner mig extremt svag och konstig i kroppen.
Då trodde jag att det var för att jag var nervös eller spänd.

Iaf så fortsatte hon prata med mig och berättar att dem ska ge mig Stesolid direkt i blodet och jag kommer känna mig lugn och väldigt sömnig. (Detta fick mig att känna mig jätte lugn)

Tyvärr så blir det motsatt effekt och benet börjar krampa. Dem frågar mig om jag fryser men jag börjar skrika och säga att det är något som är fel. Hela kroppen krampar rejält nu och den andra sköterskan kommer in och försöker hålla i mig. Mamma försöker lugna mig och mina tårar bara rann.

Hjärtat slog så otroligt snabbt, fick knappt luft och alla muskler i kroppen krampar.
Dem lyfte över mig till en annan säng och körde in mig snabbt in i ett annat rum.
Där inne var det verkligen kaos och dem kunde inte förstå vad det var för fel så mamma försöker att hålla i mig och jag kämpade med all kraft jag hade i kroppen för att försöka andas lugnt.
Det var lättare sagt en gjort och medans allt detta händer skriker sköterskorna till varandra och försöker få tag på en akutläkare.


Det var helt sjukt, det kändes som att jag var i en film :(


Tydligen låg jag där och krampade i nästan 30 minuter :O och tillslut kom ju akutläkaren.
Mitt tryck var alldeles för högt så dem försökte få ner det och läkaren var jätte snäll och lugn.

Jag fick en allergisk reaktion på Stesolidet och ihop med det för tarmarna fick min kropp en chock.
Fy fan!!!

Jag fick vatten och försökte lugna ner mig så gott jag kunde och sa att jag ville försöka göra undersökningen när jag ändo var där. I annat fall skulle dem boka om tiden så jag fick sövas istället.

När jag la mig på den där "sängen" var jag så otroligt rädd, det kändes som jag la mig en kista och skulle begravas levande. Det kanske låter sjukt men jag är verkligen så rädd.
Mamma satte sig på andra sidan så att jag kunde se henne när jag vände huvudet bakåt och det kändes bra.

Maskinen var bara 2 veckor gammal berättade dem, men vet ni vad?
Just när jag skulle undersökas går maskinen SÖNDER :O
Haha jo visst kändes det super roligt efter allt man gått igenom så jag fick rullas ut igen och ligga där fastspänd med grejen på magen för att vänta ytterligare 30 minuter på att maskinen skulle startas om.

Nu ska jag avrunda så oroa er inte ;)

Jag gjorde undersökningen och det gick bra tillslut :)