Kärleken... Vad är det?

Alla har förmodligen hört uttrycket du kan inte leva på kärlek.
Det stämmer till viss del, alla som har varit kära vet  att det inte går att äta, du kan inte sova och det enda du vill är att vara med din älskade.
När förälskelsen återgår till kär då kan man börja tänka på mat igen :)

Det är konstigt hur kroppen fungerar.
Jag var precis likadan när jag träffade mig sambo, inget annat på denna jord kunde jag se.

Eftersom jag är hemma väldigt mycket (hela tiden) har jag mycket dötid som går till att sitta och drömma eller fundera. Det är något jag alltid gjort sedan jag var barn, det ger mig hopp och styrka.

När jag träffade HAN med stora bokstäver var det inget jag planerat. Inte var jag kär, ni vet sådär när man verkligen vill ha en person.
Vi träffades utav en slump och jag trodde aldrig att denna människa skulle bli mannen jag skulle dela mitt liv med.

Ett förhållande är inte en dans på rosor, man må bli sådär plötsligt kär men när när förälskelsen försvinner måste man vårda sitt förhållande. Vi har gått igenom mycket och kommer få kämpa IHOP för det är precis det man får göra. TILLSAMMANS BLIR MAN STARKA!

Han är min bästa vän, partner och älskare. Jag byter inte honom för något på denna jord.
Hans stöd är obetalbart och jag kan inte önska mig något mer.

När jag ligger där och skriker av smärta är han där och torkar mina tårar, han kör mig till akuten och kämpar för min rätt när jag inte orkar. Han har lärt sig/lär sig allt om Endometrios för att kunna veta hur han ska skydda mig.

Vi var så unga när vi blev tillsammans, jag var 16 och han 17.
Vid den åldern tänker man kanske inte på att gifta sig och dela kropp och själ med en annan människa men det är just så det är.

Utan honom är jag inte hel, jag hatar att vara utan honom.

"Jag ska leva med dig även om det är så att vi skulle få dela på några brödsmulor" - Min sambo

Älskade kärlek, du är underbar
Tack för att jag får chansen att uppleva den