Mmm

Jag sitter fortfarande och funderar över om Niki verkligen är dräktig.

I värsta fall så får hon valpar haha.

Men har aldrig sett henne på detta sättet och när hon har varit dräktig så har jag sett det direkt.

Iom att detta är en tjuvparning isf vet jag inte hur jag ska räkna dagar och min lilla tjej måste vara super fertil.

Igår var jag hos en vän som har tagit examen så nu har vi vår egna trafiklärare :)

Sen skulle alla tjejerna gå ut men tyvärr var sambon iväg och arbetade så jag va tvungen att åka hem till hundarna. 

Blev lite ledsen eftersom jag för en gångs skull kände att nu jävlar ska jag stå emot smärtan och ta mig ut!

Men vad gör man inte för sina hundar :) 

Jag försöker se framåt, se hoppet.

Att jag en dag ska få bli den jag var innan. 

Att en dag få gå ut och slippa ha ont

Att kunna få promenera utan känna smärtan krypa i hela kroppen

Är det för mycket begärt?

När man jämt får en massa bakslag tar det tid att jobba sig upp igen.

Jag vill gå klart skolan, jag vill ha ett jobb att gå till...