Läkarbesöket och rapport

Jag fick som sagt en akuttid till min läkare då min högra sida gör enormt ont.
VUL visade att jag hade små äggblåsor på den högra äggstocken men en tunn slemhinna.
Det betyder att jag fortfarande är nedreglerad men tyvärr så försvinner inte smärtan och det enda som har varit bra under denna tid är att mensen nu är borta.

Hon skickar en remiss till röntgen då hon tror att jag har härdar djupare in i kroppen som inte syntes på laparoskopin.
Känner mig ganska nervös inför det då man körs in i en liten "tunnel" och jag är "rädd" för trånga utrymmen.
Tydligen ska man kunna få lugnade medel under undersökningen och självklart ska jag be om det!

Efter nedregleringen med Gonapeptylen ska jag få mini-piller i dubbel dos och äta dem utan avbrott.
Problemet är att jag inte kan ta vanliga mini.piller, p-piller då jag reagerar på laktosmonohydratet och har migrän med aura.
Detta gör att urvalet för mig är väldigt begränsat.

Vi pratade även om citodonet
När man som mig har tagit citodon under en sån lång tid är det ganska självklart att kroppen skapar ett beroende.
Detta kräver att jag som patient kan prata om mina känslor kring att sluta och att min läkare är medveten om hur svårt det kan vara.

Vi vet inte heller hur jag kommer att reagera under nedtrappningen men jag ser framemot att få sluta med dessa tabletter!

Tyvärr är det inte aktuellt på långa vägar då smärtan ännu sitter i men när den dagen kommer så är jag förberred!

Jag äter add-backs - Estradot östrogenplåster mot biverkningarna och ska nu få en högre dos.
Istället för 25 mg ska jag nu få 37 mg men dem ska användas på samma sätt som innan.
Jag hoppas på att dem hjälper mig mer då jag är trött på att svettas, må dåligt och inte kunna sova!

Min operation - Laparoskopi (titthålsoperation)

Precis som jag sa igår ska jag idag berätta om min operation.
Hur den gick till och hur det kändes efteråt.

En operation medför alltid risker oavsett vad det är för något, man ska sövas och man går in i kroppen och pillar. Kroppen återhämtar sig olika och ingen vet hur man reagerar på narkosen.
Som tur är gick det bra för mig!

Den 9 januari 2012 var den stora dagen för min laparoskopi. Operationen utfördes på Kalmar sjukhus. Jag hade tid kl 8 på morgonen och dagen innan fick jag skrubba kroppen och håret med en blå liten svamp med ett speciellt medel för att ta bort alla bakterier.
Man får inte smörja in sig med en massa krämer eller använda smink utan man ska vara el naturell :)

Att tvätta sig med svampen var inte särskilt mysigt, den var sträv och gjorde håret till svinto. Men den var lätt att använda för er som undrar.

Dagen innan operationen så får man inte äta eller dricka. Detta är jätte viktigt och det visste jag om.
Men läkaren var tydlig med att kaffe får du dricka fast utan mjölk.
Så jag gjorde som dem sa och tog min mjölk! Haha, jag ser inte havre mjölk som mjölk och det åkte jag dit på när jag kom fram.
För vet ni vad? Jag fick snällt åka hem och vänta i 6 timmar innan jag fick komma tillbaka!
Detta är för att om det skulle vara så att man börjar kräkas så kan man få lunginflammation, vet tyvärr inte varför det är så känsligt med mjölk.

När jag kom tillbaka fick jag träffa läkaren igen och hon gick igenom vad hon skulle göra. Och jag fick ta på mig ett par fula "stay ups" och en rock som var tre gånger så stor som mig :)
Haha, tyvärr har jag inga bilder på datorn nu så det får vi ta en annan gång.

Sen fick jag lägga mig i sängen och sövdes.
Vips sa det så var jag vaken.
Jag skakade otroligt mycket utav narkosen men kände inte mycket i själva ärren.
MEN, jag hade mens under tiden så den smärtan var obeskrivlig.
Det kändes som att föda tio gånger om, men dem var snabba och gav mig en hel del morfin.

Efter ett tag så kom läkaren tillbaka och bekräftade endometrios. Hon pratade med mig om vilken behandling som var bäst och eftersom jag lider av smärtor något fruktansvärt så var en lång nedreglering bäst för mig.

Jag fick komma hem efter några timmar och sov hela natten.
Angående smärtstillande så hade jag redan citodon och tramadol så jag vet inte vad man får annars men tror att det kan räcka med panodil eller alvedon.

Dagen efter var smärtan i axlarna fruktansvärd. Det gick knappt att röra sig eller andas.
Smärtan i ärren var inte så jobbiga om man jämför med endosmärtan men det beror självklart på vad man är för person.

Detta var en liten kort historia. Kommer lägga till mer så kan ni få se bilder på hur min mage såg ut innan och efter med ärren.