Stackars min sambo

Jag tycker så synd om honom som behöver stå ut med mina mindre utbrott emellanåt.
Det är inte lätt med alla hormoner och inte heller är det lätt när ingen berättar för mig när jag är "elak".
Funderade mycket på det igår när vi var på akuten. Varje gång jag mår dåligt är han det första jag tittar efter, han är den första jag vill höra. Jag vill att han ska finnas där vid min sida men trots det kan jag bli "elak" och fråga när han vill lämna mig haha.

Stackaren! Det är tur att han vet att han bara ska vara tyst men jobbigt för mig som inte vill vara dum mot honom. För vem vill säga så konstiga saker till sin andra hälft?