Sorry läsare!!!

Jag stack iväg till min granne för att fika lite en stund innan sambon skulle komma hem idag och upptäckte att batteriet på mobilen dött!!!

Jag bloggar ju ofta från mobilen så känner mig ganska beroende när jag inser att den är död!

Det får mig att fundera på hur beroende vi kan vara utav saker utan att vi inte ens tänker på det.

Ta mobilen som exempel.

Många släpper aldrig ifrån sig mobilen, den är med på toaletten, när man äter, när man gråter, när man skrattar, you name it!!!

När batteriet dör på telefonen eller om det är så att den har gått sönder av någon anledning då helt plötsligt kan man bli så ledsen att man faktiskt börjar gråta. 

Men hur var det innan man hade en mobil?

Jag som är född på 80-talet hade faktiskt inte en mobil när jag var barn så hur kunde jag överleva???

Jaaa, jag sitter ju här och erkänner just nu för er att jag faktiskt är som alla andra. 

Jag är beroende av min telefon!

 VS.

Kommer ni ihåg?