lördag 4 augusti 2012

De har valt att släppa in mig och jag er...

Nu har jag bloggat ett tag och har insett att desto aktivare jag är desto fler läsare får och det är ju iofs ganska självklart. Man behöver inte vara en geni för att inse det.
Men jag undrar nu vad jag ska prata om??

Detta är något helt nytt för mig, har inte _jag_ något att prata om?
Nej, det finns inte på kartan.

Men jag vet inte hur jag sak få ner mina tankar i text flera gånger om dagen och dessutom om olika ämnen.
Jag följer ju klart själv ett antal bloggar om dagen och upptäcker att när bloggarna jag följer inte uppdateras känner jag liksom att jag bli lite ledsen. Man kan ju tycka här att jag inte har något liv, men det får ju stå för er ;) för mig är det intressant att följa andra när jag själv inte har något att göra.

Det beror självklart på vad bloggen handlar om.
Tex. Följer en blogg som skrivs utav en pappa. Han ska nu få åka och få se sin dotter för första gången då han och han fru har stått i adoptionskö. Jag glädjs något otroligt åt dessa människor och som egentligen är främlingar. Han bloggar ju inte varje dag, utan när något nytt händer i denna process. När deras dotter kommer hem bloggar han säkerligen mer eller så stänger han ner bloggen. I vilket fall som så har han berört en massa människor inklusive mig själv. Han visar andra hur det kan vara när man ska adoptera och speciellt som man, pappa.

Jag älskar att läsa bloggar som handlar om allt möjligt egentligen. Allt från födsel till död. Smink, hår, musik.
Det viktigaste för mig är att personen bakom bloggen låter mig få komma in, få dela deras värld.

Dem har valt att släppa in andra i sitt liv.

Precis som jag...

Eleni

Inga kommentarer: