Eftersom jag inte fått mens på 3 månader har jag nu faktiskt sluppit de värsta kramperna och jag börjar känna mig starkare.
Vissa dagar har jag väldigt ont och då är det bara att vila men som sagt så har jag vant mig mer vid smärtan och lärt mig att acceptera den mer.
Nu när jag fått spiralen så hoppas jag på en stor förändring (jag vet att jag sagt detta tidigare) men nu är jag nedreglerad ( i klimakteriet) samtidigt som jag har spiralen.
Alltså dubbelt med hormoner.
Jag har några kurser kvar att läsa in då jag fick avbryta mina studier eftersom jag var så dålig, dessa tänkte jag läsa in under hösten 2012.
Tänkte ta upp körkortsstudierna igen som jag fick avbryta iom Endometriosen och alla dessa starka smärtstillande.
Försöker nu på eget bevåg trappa ner på citodonet så mycket jag kan för att förhoppningsvis få sluta med dem helt och bara ta dem vid behov.
Förhoppningsvis kanske det finns något annat jag kan äta dagligen som gör att jag inte påverkas så mycket mentalt.
Jag har ju nu slutat röka så funderade på om jag faktiskt skulle börja träna lite lätt.
Är inte någon idrottsperson direkt men har hört att man kan må bättre utav det och eftersom jag har så mycket härdar i ligamenten kan det nog vara bra att träna upp bäckenet om det nu hjälper ;)
Sist men inte minst :
Jag ska med hjälp av hela mitt hjärta försöka bli den jag var tidigare i den mån det går.
Om jag misslyckas så har jag gett allt jag kunnat och kan då se tillbaka och tänka att jag faktiskt aldrig gav upp
 |
| Upp till toppen ska jag vandra! Vissa får klättra med skor och andra barfota. Jag tillhör de som klättrar barfota |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar