Oftast är det när jag känner att jag själv mår riktigt dåligt, när hon levde kunde jag bara lyfta på luren och höra hennes röst, hennes tröst och allt blev bättre.
Men jag drömmer ofta om henne, jag känner hur hon kramar om mig.
Hur hon luktar, hennes röst.
Jag är inte rädd för döden och har aldrig varit det.
Men när vår dotter dog hamnade döden närmare mig en vad jag trodde att den någonsin skulle göra i så tidig ålder.
Vi vet att det är något naturligt, man dör när man blir gammal.
Det är något vi får lära oss som små
Jag har begravt hamstrar, fiskar och fåglar.
Alla sörjde jag på samma sätt.
Genom att gråta, vara ledsen och arg.
Men hur är det när någon i familjen dör?
Min mormor var dålig den sista tiden och när hon dog tänkte jag på att hon inte led längre och att vi skulle ses snart igen.
Jag accepterade hennes död och det hjälper mig i min process att drömma om henne.
Vi pratar och umgås i drömmarna där jag även vet att hon är död.
Det glädjer mig att få se henne och hålla om henne.
Min dotter har jag bara drömt om tre gånger strax efter att hon dog.
Jag såg henne växa upp och sen var det slut, det plågar mig att jag inte kan få se henne i drömmarna.
Det kanske hade varit lättare att hantera om jag fick ha henne under drömmarna
 |
| Bild hämtad från google |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar