Jag sitter här och vet inte hur jag ska börja, hur jag ska uttrycka mig.
Det har blivit min vardag att ha ont.
Jag har glömt hur det känns att inte ha ont, vet jag ens hur det känns att inte ha ont och kommer jag att få uppleva det igen?
Magen exploderar! Den svullnar och skriker efter hjälp, jag tar handen över och smeker den lätt.
Lilla mage, vi löser det tillsammans.
Vi ska kämpa ihop, vi är starkare en den dumma endon.
Men våga inte ge upp på något sätt löser vid det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar